"man skulle säga att vi människor är som gröt. först är vi som de små havregrynen. vi är små, torra, sköra och ensamma. men sen kokas vi ihop med de andra havregrynen och vi blir mjuka och kokar ihop så att det ena grynet inte kan skiljas från det andra. vi klibbar ihop och blir nästan upplösta.
men tillsammans blir vi en stor gröt. som är varm, god och nyttig. ganska vacker också. jag tycker faktiskt att gröt är vacker. ja, då är vi inte små, torra och isolerade längre. istället är vi mjuka, varma och sammanklibbade. då är vi en del av något som är större än oss själva.
och ibland känns ju livet som en enda stor gröt. tycker ni inte det?
förlåt, jag står och drömmar. skall ni ha en klick?"